THE PERFECT GAME

Det är lördag och solen skiner utanför mitt fönster. Jag har stigit upp och klätt på mig. det tog bara sådär fyra timmar att göra. Nu sitter jag här med en avstängd mobil för jag orkar inte. Orkar inte! kan inte förstå eller försöka förstå? Jag orkar inte hålla masken. Jag vill gå ut på en skön promenad och känna harmoni i kroppen, men det är bara kaos i mig. Vågen visade lägsta vikten för hösten, men jag är inte ett dugg glad för det. Hon på enheten kommer inte bli glad när jag har vägning på tisdag. Minus 5 kg kommer vågen visa. Det är inte på grund av medicinen utan det är för att jag inte orkar. Jag orkar inte bry mig. Jag är så djupt nere i en skit att jag inte vet hur jag ska ta mig upp igen. Kanske att det är julen och skolan som spökar. Jag hatar julen. Alltid denna rädsla om att pappa ska bli sådär full och tyst han alltid blir. Det gör ont i mig. Jag vill inte vara till besvär genom att må dåligt, men nu vet dom lite hur det ligger till. Blir det en skitjul i år igen kommer det vara mitt fel. Bara mitt fel det här året.